hun,

jag vet inte hur många gånger jag har suttit ensam på min hårda sängkant
tittat ut genom fönstret och räknat alla regndropparna som träffat marken.
har du nånsin tänk på att det kanske gör ont att träffa marken sådär fort?
dom kanske har drömmar precis som oss
dom kanske vill bli en olycklig tonårs poet som skriver  om olyckliga människor
som tappar andetaget nångonstans mellan livet och döden.
jag går balansgång längs mototvägen, de spelar ingen roll om jag hämnar framför
en bil. de spelar ingen roll om jag halkar lite på kanten, för du tar emot mig när jag faller,visst gör du de?
småbarn hoppar hage,kastar sten & gråter när den sista godisbiten lämnar påsen.
men jag visste inte hur det är att kasta den där stenen förnära inpå hjärtat,
jag skyller på allt när jag var liten, jag skyller på all ångest att inte våga falla
med de där regndropparna.
jag vill inte träffa marken , jag vill inte träffa verkligheten
du är ett lyckligt kapitel som skrevs av en kärleksfull poet,
som inte räknar lycka i antal borttagna kilon.
jag avslutar inte den här dikten med att jag älskar dig de vet du redan att jag gör
jag avslutar med att jag vill hoppa i vattenpölar med dig
bli blöt om fötterna och skratta ändå,precis som barn gör

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0