RK

jag saknar tiden då jag kallade dig bästavän och syster, och du kallade mig detsamma.
det var du och jag mot världen och inget kunde skilja oss åt. vi blev bästavänner så snabbt och vi delade två år tillsammans.det var den bästa tiden i mitt liv, vi berättade allt. nu berättar vi ingenting. vi delade så många skratt och minnen. nu finns dom bara och bränner bakom mina ögonlock.  idag är det bara tomma ord som finns, och jag undrar om det bara är jag som visar vad jag känner. vi har lovat att ta upp den kontakt vi engång hade igen men inget händer varför är det så? vi var från olika världar med blev mer och mer lika varandra men nu..  är inget som det var och ska erika.
du är den underbaraste person jag känner, eller ska jag säga kände? jag har tänkt tanken att bara be dig försvinna och säga upp våran kontakt. men en sån sak skullejag inte kunna göra, så det förblir en tanke som engång slog mig.
vad fan var det som hände? jag ställer mig den frågan varje dag men det finns inget vettigt svar, allt är bara borta.
jag försöker minnas och tänka att du finns där. jag kommar aldrig glömma men att du finns där kan jag inte ta för givet längre, ingenting med dig kan jag ta förgivet.  inte ens vårat föralltid som en gång kom från dina läppar..

              jag älskar dig frida erika mörk, inget är sig likt utan dig vid min sida