RK

jag börjar känna ångesten och paniken innom mig ganska ordentligt nu.
känns så konstigt, allt är annorlunda men endå så lika och jag saknar hemma så oerhört mycket.
jag vill komma hem nu och ta igen allt jag missat, känns som halva livet är borta och ni glömt mig för ni klarar er lika bra utan lilla amanda sofija dunder.
men så är det inte va?
jag börjar bli så trött på att försöka förstå vad alla pratar om och hänga med i samtalsämnena. jag måste hela tiden le, svara på frågor, se och låta så glad jag kan men hur lätt tror dom det är? det jag vill är att be alla dra långt åt helvete och be alla kärringar och gubbajävlar sluta prata med mig så jag kan få vara ifred.
det ska hela tiden hända någonting och när man väl inte behöver spriga omkring och åka överallt blir jag så rastlös och allt känns helt meningslöst, som att livet tog slut den dagen jag satte min fot utanför flygplanet och jag behövs inte mer nu.

fem dagar kvar tills jag får vara hemma, umgås med er alla och gosa med min baby.
jag vill bara dö tills den dagen kommer!
dax för lite mat, min mage kommer äta upp sig själv och flytta till sydafrika annars.